Litenbibb

Att hålla ordning här hemma kan liknas vid ett evighetsprojekt. Får jag själv (och det får jag, det är ju min blogg) beskriva fördelningen så skulle jag påstå att min sambo drar fram mest och plockar undan minst, och jag är den av oss som ständigt plockar det som han dragit fram. Även om jag småstör mig på den minst sagt ojämna fördelningen så accepterar jag mestadels läget. Förutom vid vissa tillfällen då irritationen når en gräns och jag tar till tvivelaktiga metoder för att få utlopp för min ilska. Nämligen - att kasta hans saker. Det har kastats både det ena och det andra, men i huvudsak tidsskrifter och post-its med diverse noteringar. I höstas när jag städade i vårt ratrum följde det även med en konformad plastmojäng som hade legat och skräpat på en hylla tok för länge. Det var en modell mindre plastkon som troligen skulle träs på en lim- eller silikontub för att fördela innehållet jämnare. Puts väck - borta! Ha, där fick han för att han inte plockar efter sig tänkte jag nöjt. Och hoppades att tillfället när han skulle börja leta efter den snart skulle komma, för att jag skadeglatt skulle kunna säga: "Men, är det konstigt?? Håll reda på dina saker!!"

Från det ena till det andra. Jag måste ta tag i min deg. Alltså den där som sitter på magen. Promenader behöver kompletteras med nån slags punktträning för magen. Jag grävde fram min pilatesskiva och även den tillhörande pilatesbollen. Bollen har fram till dess varit oanvänd och såg rätt liten ut när den låg ihopsjunken och tom på luft. Den medföljande pumpen var ett måste för att fylla bollen med luft. Det tog ändå tid och kraft innan jag pumpat i den tillräckligt med luft och jag kan erkänna att jag var rätt slut i min högerarm efteråt, men men, all ansträning är bra träning! Dvdn var laddad och jag kände mig peppad att sätta igång med träningen. Då återstod bara att trycka fast den lilla plastpluppen i ventilen. Men...vars fanns den? Samtidigt som jag började leta i städskåpet kom en tanke smygande. Kunde det vara sant?! Ja, den där plastmojängen jag slängde under storstädningen var ju inte alls min sambos, utan det var ju min plastplugg. Kan bara konstatera att jag föll på eget grepp - så att säga. Nåja, magen blev ju nöjd!